Cathrine Beijer
Gästbloggare: Cathrine Beijer
Varje sommar ordnas det kolbullekvällar runt om i Hälsingland.
Innan jag åkte ut till Bergviks industrimuseum, där det på tisdagen vankades kolbullekväll, trodde jag i min enfald att kolbullar var ett vetebröd med kolasmak. Men ack så fel jag hade.
Kolbullar är en sorts fläskpannkaka som steks i gjutjärnspannor på stora grillar. Först steks bitar av fläsk i pannorna.
När fläsket börjar ge ifrån sig fettet hälls sedan smeten som består av mjöl, vatten, salt i.
Kolbullar skiljer sig alltså här från vanliga pannkakor eftersom det i smeten varken finns ägg eller mjöl.
De nygräddade kolbullarna serveras sedan tillsammans med lingonsylt.
Till kolbullekvällen hade Daga Eriksson förberett 18 liter smet. Av smeten stekte Lennart Norgren och Gunnar Bergström säker över 100 kolbullar. Och gästerna var rörande överens; kolbullarna är Hälsinglands stolthet.
Självklart blev jag nyfiken på kolbullarnas historia. Av Daga Eriksson fick jag redan på att i början av 1900-talet var kolbullar riktig skogshuggarmat det.
Efter långa arbetsdagar i skogen stekte skogshuggarna sina kolbullar på öppna eldar för att fylla sina tomma magar.
På kolbullekvällen i Bergvik fanns inga skogshuggare, men en hel del tomma magar. 18 liter smet tog snart slut och Daga Eriksson tog fram stora hinken för att blanda ny.
Varje sommar ordnas det kolbullekvällar runt om i Hälsingland.
Innan jag åkte ut till Bergviks industrimuseum, där det på tisdagen vankades kolbullekväll, trodde jag i min enfald att kolbullar var ett vetebröd med kolasmak. Men ack så fel jag hade.
Kolbullar är en sorts fläskpannkaka som steks i gjutjärnspannor på stora grillar. Först steks bitar av fläsk i pannorna.
När fläsket börjar ge ifrån sig fettet hälls sedan smeten som består av mjöl, vatten, salt i.
Kolbullar skiljer sig alltså här från vanliga pannkakor eftersom det i smeten varken finns ägg eller mjöl.
De nygräddade kolbullarna serveras sedan tillsammans med lingonsylt.
Till kolbullekvällen hade Daga Eriksson förberett 18 liter smet. Av smeten stekte Lennart Norgren och Gunnar Bergström säker över 100 kolbullar. Och gästerna var rörande överens; kolbullarna är Hälsinglands stolthet.
Självklart blev jag nyfiken på kolbullarnas historia. Av Daga Eriksson fick jag redan på att i början av 1900-talet var kolbullar riktig skogshuggarmat det.
Efter långa arbetsdagar i skogen stekte skogshuggarna sina kolbullar på öppna eldar för att fylla sina tomma magar.
På kolbullekvällen i Bergvik fanns inga skogshuggare, men en hel del tomma magar. 18 liter smet tog snart slut och Daga Eriksson tog fram stora hinken för att blanda ny.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar